15 mars 2013

Avslut?

Jag blir mer och mer övertygad miljöpartist men mindre och mindre engagerad och motiverad att arbeta kommunpolitiskt. Det är för små frågor och för lite verkstad. Fullmäktige tjafsar i timmar om detaljer i introverta motioner och för medborgarna ointressanta budgetprinciper. De stora och viktiga frågorna grävs ner i ideologiska och filosofiska resonemang från en stagnerad vänster och en omedveten höger. Det håller inte. Vi politiker måste visa resultat. Jag har varit med i fullmäktigeförsamlingen i Lund sedan 1989 och nu undrar jag varför. Vad har vi gjort för lundaborna på dessa nästan 25 år? Vad har blivit bättre? Inte miljön. Inte skolan. Inte kulturen. Inte centrummiljön. Nu efter dessa år har jag bara några få saker med mig som jag är lite stolt över. Vi har byggt ett par miljöanpassade skolor på Östra Torn och Linero och ett modernt kök på Vikingaskolan. Vi har drivit en pedagogisk utveckling av skolan inom delar av Lund. Vi har också drivit igenom införande av kommundelsnämnder men de har lagts ner igen. Det är ungefär allt. I Lund ska helst allt vara som det alltid varit. Så lite som möjligt ska ändras. Den inställningen präglar de flesta politiker och partier. Det gäller inte Miljöpartiet, vi vill förändra och förbättra. Det har vi hållit på med att försöka under 30 år. Nu har jag tröttnat. Nu får andra ta över, tills de blir trötta. Jag låter pessimistisk och tyvärr är jag nog det. Åtminstone när det gäller lundapolitiken. De konservativa krafterna är för starka och det beror på att de finns i hela den politiska skalan, från vänsterpartiet till SD. Tack för stödet från de progressiva krafter som finns, ni som ser möjligheterna i konstruktivt samarbete och dialog. I att sätta kommunens och medborgarnas bästa framför partitaktik och personlig karriär.

5 kommentarer:

Ringborgs blogg sa...

Har gjort liknande analys från minoritet till majoritet till ökenvandring.

Vad påverkar man som miljöpartist och det är tålamod som främsta egenskap samt bra kontakter och nätverk.

Jag har påverkar mer som icke-politiker än som politiker att få S och M att ta intryck. När jag tar på partistämpeln MP uppstår prestige i frågan och då bwetraktas man som en person som gärna får vara med i besluten men också de obehagliga besluten som kan vända mot mig.

Exempel är att vi fortfarande är i tillväxt- och konsumtionssamhälle där alla vill ha mer, mer, mer.

Sen det att löften kräver skattehöjningar som går till högre löner samt de felbeslut när annan teknik och tänkande kullkastar allt man tidigare beslutat.

Lars-Gösta Jardevall sa...

Du skriver: "... Miljöpartiet, vi vill förändra och förbättra. Det har vi hållit på med att försöka under 30 år."
Vilka är de 5 viktigaste sakerna som MP vill "förändra och förbättra" i Lunds kommun?

Anders Ebbesson sa...

Miljö, skola, kultur, demokrati, levande centrum. Kort men stora områden där väldigt lite händer.

Lars-Gösta Jardevall sa...

Tack! Men jag tänkte mig mer ett svar som visade på VAD ni vill åstadkomma inom dessa områden; och HUR det skall ske.
T ex miljö: Soptömning varje vecka? Inga bilar i centrum? Elbussar i stadstrafiken?
Något i den stilen.
Men detta står kanske i något partiprogram på webben?

Anonym sa...

Ett stort sundhetstecken när erfarna kommunpolitiker orkar och offentligt vågar summera så här.
En reflektion jag gör från många andra kommuner är att Mp, i stort sett oavsett storlek, ofta definierar sig som litet, ett som behöver söka samarbeten eller förståelse och gehör från de större partierna. Genom tradigt interpellerande, motionerande och i bästa fall en och annan insändare i lokalblaskan.
Varför, tänker jag? Gehör för politiska viktiga frågor får man väl sällan från de politiska församlingarna i första hand? De brukar komma sist, efter att man ägnat mycket arbete åt att bli experten på området, gjort egen forskning/eget grävande, fått andra grupper, experter och organisationer engagerade, och fått in aktiviteterna som nyhet i media?
Som partipolitiker tror jag man ska agera utåt, bort från fullmäktige i nätverk, forma och initiera dem och se till att få dem kunskapsrika med vassa, tydliga förslag. Sedan gör man en och annan okonventionell lansering av 1) fakta och verklighetsbeskrivning 2) förslag på åtgärd 3) utpekande av ansvarig... Långt därefter, när frågan redan är het på många håll, kan man interpellera, debattera i fullmäktige, och kanske motionera...
Så tänker jag. Och ibland kan detta gå snabbt. Nätverkande och datainsamlande går ofta snabbt, det som tar lite tid är att komma överens om hur förslagen ska se ut och ibland hur de ska lanseras. Men det tar INTE lika lång tid som att tröska i gamla hjulspår, tyckeriverkstäder och partitaktiksprestige i fullmäktige!
/Cilla