Ståupp i fullmäktige?

Miljöpartiet har initierat en diskussion om debattklimatet i Lunds kommunfullmäktige. Jag ser två delar i diskussionen. Den ena handlar om den syn som äldre och erfarna politiker har på de nya och unga ledamöterna. Detta är ett förhållande som kan jämföras med relationen mellan lärare och elev eller mellan förälder och barn. Som en ytterligare dimension handlar detta ibland om kön och då främst i relationen äldre man/yngre kvinna. Jag förstår att unga kvinnliga ledamöter reagerar på dessa inslag i debatten och de kan ses som uttryck för härskarteknik. Jag vill ändå ta upp en annan aspekt på ett negativt debattklimat. Det handlar mer om relationen mellan konkurrens och samverkan. Fullmäktige i Lund domineras väldigt tydligt av konkurrens som uttrycks genom att man markerar och betonar olikheter och egna uppfattningar mer än likheter och samsyn. Man är mer intresserad av att sticka ut och driva en egen linje än att försöka hitta nya gemensamma lösningar. I denna strävan tar man ofta till övertoner och tveksamma debattmetoder. Det är så viktigt att hävda sig själv att man på olika sätt försöker förminska motståndarna. Det händer då att man går över gränsen och det blir personangrepp istället för argument. Ett skäl till detta är att många ledamöter är dåligt pålästa eller otillräckligt kunniga helt enkelt. Debatten i fullmäktige präglas alltför ofta av löst tyckande och tveksamt underbyggda påståenden. Om motståndaren då inte heller har faktakunskaper spårar debatten lätt ur. Min slutsats är att kvaliteten på debatten ofta är för låg. Man är mer intresserad av att hävda sig själv än att samverka för kommunens bästa. Det leder till en oseriös debatt där det är nära till övertramp av olika slag. En del av dessa drabbar yngre kvinnliga ledamöter. Detta är en negativ tendens som vi måste bryta. Annars riskerar fullmäktige att bli en dålig ståupp-teater istället för en viktig beslutande församling som med kvalitet tar ansvar för kommunens utveckling.