Ståupp i fullmäktige?

Miljöpartiet har initierat en diskussion om debattklimatet i Lunds kommunfullmäktige. Jag ser två delar i diskussionen. Den ena handlar om den syn som äldre och erfarna politiker har på de nya och unga ledamöterna. Detta är ett förhållande som kan jämföras med relationen mellan lärare och elev eller mellan förälder och barn. Som en ytterligare dimension handlar detta ibland om kön och då främst i relationen äldre man/yngre kvinna. Jag förstår att unga kvinnliga ledamöter reagerar på dessa inslag i debatten och de kan ses som uttryck för härskarteknik. Jag vill ändå ta upp en annan aspekt på ett negativt debattklimat. Det handlar mer om relationen mellan konkurrens och samverkan. Fullmäktige i Lund domineras väldigt tydligt av konkurrens som uttrycks genom att man markerar och betonar olikheter och egna uppfattningar mer än likheter och samsyn. Man är mer intresserad av att sticka ut och driva en egen linje än att försöka hitta nya gemensamma lösningar. I denna strävan tar man ofta till övertoner och tveksamma debattmetoder. Det är så viktigt att hävda sig själv att man på olika sätt försöker förminska motståndarna. Det händer då att man går över gränsen och det blir personangrepp istället för argument. Ett skäl till detta är att många ledamöter är dåligt pålästa eller otillräckligt kunniga helt enkelt. Debatten i fullmäktige präglas alltför ofta av löst tyckande och tveksamt underbyggda påståenden. Om motståndaren då inte heller har faktakunskaper spårar debatten lätt ur. Min slutsats är att kvaliteten på debatten ofta är för låg. Man är mer intresserad av att hävda sig själv än att samverka för kommunens bästa. Det leder till en oseriös debatt där det är nära till övertramp av olika slag. En del av dessa drabbar yngre kvinnliga ledamöter. Detta är en negativ tendens som vi måste bryta. Annars riskerar fullmäktige att bli en dålig ståupp-teater istället för en viktig beslutande församling som med kvalitet tar ansvar för kommunens utveckling.

Vad är nytt?

Sverige måste vara ett av de mest stabila samhällena i världen. Stabilt kan vara tryggt men också deprimerande. Inget händer, det blir trist och tråkigt. Var är kreativiteten, nytänkandet, den goda utvecklingen. Alliansen bara förvaltar samhället och vänstern vill inget, har inga idéer. Fan vad segt. När det finns så mycket att jobba med. Gröna jobb, kollektivtrafik, skola, kultur, mångfald. Kom igen! Är det bara Miljöpartiet som vill något, som har idéer och visioner. Och svenska folket vakna! Stöd nåt progressivt. Hur kan Moderaterna och Socialdemokraterna vara så stora utan konkreta politiska idéer och förslag? Varför dominerar denna passiva hållning?
Jag bor i Lund och har varit politiskt aktiv i kommunen länge. Lundaandan är lite isolationistisk. Inställningen är att vi är bäst, vi har inget att lära av andra. Det är ett tråkigt förhållningssätt och tyvärr har Sverige som nation starka drag av samma syn. Därav kanske denna eviga diskussion om invandrare och integration. Därav denna tröghet och självtillräcklighet. Denna skepticism mot omvärlden och mot förändringar. En viktig politisk uppgift är att försöka ändra detta. Att öppna Sverige mot världen och framtiden.

Framtiden

Vi har ett nytt politiskt landskap. Ett gäng har stagnerat och tappar mark. Andra utvecklas. De partier som attraherar har nånting gemensamt. Det är moderna, de är lyhörda och de har blicken framåt. De fångar trender och känslor i tiden, inte minst hos unga människor och i det nya globala samhället. De tydligaste exemplet är miljöpartiet med det gäller även moderaterna
och kanske även vänsterpartiet. Dessa partier kommer att bli allt starkare. De som inte inte har kraft och förmåga
att förnya sig kommer däremot att tappa stöd och inflytande. Detta gäller i första hand socialdemokraterna men också
Centern, KD och kanske FP. Deras problem är att de inte hänger med i den snabba utvecklingen utan är kvar i gammalt tänkande. Detta kommer att slå igenom tydligt i valet 2014 då kd och c hamnar utanför riksdagen och s får ca 20 procent.
Då blir det spännande att bilda regering.