23 augusti 2011

Avbön

Jag gjorde fel i valrörelsen. Jag hade för bråttom. Många vågade inte tro på partiets förmåga att stå på egna ben och tuffa till sig. Nu, snart ett år efter valet ser vi att det gick. Vi är nu ett starkt tredje och bättre alternativ.Vi har en ny tydlig nationell strategi och vi har nya tydliga språkrör som driver oss framåt. Det gläder mig att se denna utveckling. Jag har sett Miljöpartiets möjligheter tidigt och konsekvent arbetat för att vi måste bli starka innan vi går in i omfattande koalitionssamarbete. Samarbete måste baseras på att vi är så starka at vi kan ställa krav på våra partners. Jag blev väldigt frusterad när många andra drev en linje som hotade den utveckling vi ser nu. Man var beredd att släppa alla krav för att ingå i en rödgrön gemenskap och jag förstod inte skälen till det.
Jag hade svårt att hantera detta under förra året. Jag blev arg, på andra partier, på partikamrater, på mig själv. Skälet var att jag såg framtiden, jag såg våra möjligheter och önskade så starkt att fler skulle se. Se vår uppgift att utnyttja vår position maximalt för att påverka politiken. Vi måste då balansera mellan självständighet och samarbete. Vi ska inte kasta bort den möjligheten genom att måla in oss i ett hörn. Vi ska stå i centrum och ställa krav på dem som vill ha vårt stöd.
Jag är glad att jag medverkat i arbetet att göra Miljöpartiet till det tredje alternativet i svensk politik. Jag är nöjd men också efter över 20 år trött på politiskt arbete. Jag är besviken över att girigheten är så stark att vi inte kan samarbeta för att lösa viktiga framtidsfrågor. Framförallt är jag hoppfull när jag tänker på Miljöpartiets möjligheter att få större inflytande i politiken. Lycka till.